Val 2010? Läs en bok

Snart är det val igen och upp ploppar tankar om vad man ska tänka på när man varsamt väljer att lägga sin röst. Jag har alltid struntat i de enskilda sakfrågorna när det gäller hur jag lägger min röst. Så tänker jag också göra denna gång. För mig handlar det om att rösta med hjärta och hjärna utifrån vilket parti som representerar min människosyn eller min samhällssyn bäst.

Visst skulle jag personligen tjäna på att kolla upp vilket parti som vill sänka nivån för högkostnadsskyddet mest då jag på regelbundet, för att kunna vara arbetsför och slippa operation på sikt, gör ett uttag av sprutor mot Psoriasis Artrit (10995:-/för två sprutor som räcker i 4 veckor, dvs 142 935:- per år, som jag dock bara betalar 1800:-/år för).

Jag skulle säkerligen också personligen tjäna på att kolla vilket parti som vill sänka min skatt mest eller vilket parti som gör det ena eller det andra.

Men det är inte intressant tycker jag.

Jag kommer att rösta på det parti som överensstämmer med min grundideologi bäst. För mig har valet alltid varit ett idéologiskt val, ej ett sakfrågeval.

Vilket parti det är håller jag för mig själv.

En annan sak jag tycker att du ska göra innan du lägger din värdefulla röst på ett parti att faktiskt kolla vad det partiet står för i fler saker än bara den där sakfrågan du brinner så för. Invandring, punktskatter, miljöavgifter, anställningstrygghet eller liknande. För att inte tala om partiets grundideologiska tanke.

Det är naturligtvis din fulla rätt att lägga din röst på ett enfrågeparti men blir ditt val mindre rätt om du kollar upp partiets övriga åsikter? Troligen inte. Det blir troligen dessutom svårare eftersom inget parti brukar passa människor till 100%. På ett sätt kan du se det som en utmaning.

Många är de som nu kommer att lägga sin röst på SD i höstens val men jag hoppas att du har kollat upp var de står i övriga frågor innan du röstar. Att du faktiskt vet vilket samhälle du röstar för, innan du lägger ditt kuvert i lådan. Vilket samhälle de vill bygga på längre sikt. En hel del svar kan du få in den mycket intressanta boken "Jag är inte rabiat. Jag äter pizza" av Niklas Orrenius.

Här kan du läsa om förföljelserna av partimedlemmar, sparkandet av lärare med SD-sympatier för deras politiska åsikters skull, tystnaden från media och politiker men också om ett parti som vill göra mycket mer än bara tycka till i invandringsfrågan:

Hur de tyckte den lokale färöiske komikern/satirikern stod för en härlig nationalistisk anda (när han egentligen drev med nationalister som SD). Hur de menar att Sverige måste byggas av "etnisk homogenitet" (dvs. att vi helst bara är svenskar i Sverige). Att det självklara valet för familjebildning är mamma, pappa, barn. Hur de på fullaste allvar tror att det pågår en konspiration där målet för muslimer är att föda många barn och på det viset kommer att bilda ett muslimskt Europa (Eurabia). Hur viktigt det är att få sätta upp statyer av svenska kungar i parker. Hur vissa partimedlemmar menar att brottslighet ligger i blodet och att det är konstigt att svenska barn kan ha kompisar som heter Muhammed. osv...

Det säger en hel del om vilken grundideologi de har. Tendensen är riktigt klar och tydlig.

Niklas Orrenius själv beskriver det som en "kulturrevolution" och jämför SD:s argumentation med hur nazisterna argumenterade för ett homogent Tyskland och att judarna stod i begrepp att ta över Europa på 30-talet.

Jag vet inte om jag skulle likna det vid en kulturrevolution men SD står definitivt för ett annat samhälle än att bara vara invandringskritiska. Det står för ett helt annat samhälle som vilar på en helt annan tanke. En "vi-mot dem"-tanke och att det i det närmaste pågår ett krig vi svenskar håller på att förlora och att samhällets förfall (i rätt många avseenden) måste stoppas. Och att SD står för det sunda och goda normativa beteendet och att det bara är de som vågar säga sanningen i denna förljugna värld, styrd av media och sittande politiker; med stöd av de Politisk Korrekta (PK-människor) som jag själv säkert nu blir kallad.

I mitt tycke en lika extrem ideologi som den de säger sig vilja stoppa.

Jag tycker att du har en skyldighet att läsa på om partiet innan du lägger din röst på dem. Håller du med dem i deras samhällssyn ska du rösta på dem. Vill du att dessa politiker, med dessa åsikter i stort, ska ha en röst i riksdagen och inflytande över samhälleliga beslut ska du definitivt lägga din röst på dem.

Själv ser jag det ideologiska motsvaret när jag i boken läser det fotbollsspelaren Henrik Rydström (Kalmar FF) säger:
-Jag förnekar inte att det gnisslar när kulturer möts ibland men vad fan är alternativet?
Misstänksamhet, enligt Henrik Rydström. Rädsla. Kategorisering av människor. Ett omänskligt samhälle.
-Det finns inga alternativ

För mig är det ett lätt ideologiskt beslut var jag inte lägger min röst. Jag röstar bort enfald och väljer ett parti som hellre står för mångfald. Det finns ingen motsättning mellan att hylla det svenska och att gilla det främmande och att det faktiskt kan existera i Sverige. Jag är mer trygg i min svenska identitet än så än att tro att invandrade kommer att ta det i från mig. Mina barnbarns, barn kommer garanterat att få fira midsommar, ha sin julledighet och ta en öl till sommarens grillmat bestående av fläskfilé.

Klaga gärna på invandringspolitiken men skuldbelägg inte invandrarna för den. Låt inte din osäkerhet för det okända bli ditt rättesnöre.

Innan du lägger din röst tycker jag du ska läsa boken (och gärna deras partiprogram) och fundera över om SD står för din samhällssyn/människosyn eller om du bara är missnöjd med en enda fråga och om det är värt att samtidigt ta ett första steg mot ett samhälle som bygger på den synen?

Det är du skyldig dig själv och oss andra med din dyrbara röst.