Alldeles innan denna bok läste jag Peter Englunds "Stridens skönhet och sorg", som handlar om ett tjugotal människor under första världskriget. Deras tankar och öden utifrån deras dagboksanteckningar (mer om den boken i ett annat inlägg någon gång). Inte helt fel att ha den historiska bakgrunden in i läsningen av Lehanes bok. Speciellt då Peters bok får med en del om Spanska sjukan, som också spelar en central roll i början av "Ett land i gryningen".
En bra bok i alla fall. Brutalt om ett Amerika vid ett vägskäl efter första världskriget. Ett Amerika som fyllts av lycksökare, anarkister, revolutionärer, terrorister och de som bara vill ha rätten till ett drägligt liv i det nya landet (men blir bortspelade i det storkapitalistiska och storpolitiska spelet. Ett spel som i mångt och mycket har att göra med ras, klass och familjetillhörighet).
Mitt upp i detta befinner sig Luther. En svart man som flytt Tulsa då maffiaaffärer drabbat honom och hans blivande familj. Där finns Danny. En bostonpolis som kämpar för drägligare arbetsförhållanden för sig och sina arbetskamrater. En kamp mot polischefer, stad och för att inte bli sammankopplad med anarkister och bolsjeviker (som vill göra USA till ett nytt Ryssland).
Och Babe Ruth.
Dessa tre personers vägar korsas och de påverkar varandra. Från första kapitlet till det sista.
En varm berättelse av Dennis Lehane som utspelar sig i en brutal verklighet som inte alltid går att förutsäga. Ett USA i förändring som drabbar människor.
Inte som Lehanes andra böcker (bortsett från hur han beskriver våld). Den här boken känns på riktigt. Jag blir bestört över politik, våld och rävspel, men jag blir glad över hur människor bygger relationer och då de utnyttjar det på ett positivt sätt. Där märks det att författaren har sina sympatier.
Klart läsvärd.
